Brev till Elgiganten

Bäste Elgigant!

 

Vill bara börja detta brev med att klargöra att detta inte är ett klagobrev, vi är tvärtom otroligt nöjda med er generositet hittills i vårt ärende. Innan ärendet anförs vill jag att vi alla tänker på vad ordet ärlighet innebär. För att citera den oändliga kunskapsbanken wikipedia:

 

Ärlighet är en personlig egenskap. En ärlig person är en person med en stark benägenhet att berätta sanningen. Ärlighet betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.”

Under historiens gång tycker jag att vi har detta i åtanke och samtidigt funderar på hur ärlighet skall hanteras, läs belönas...

 

Det hela startade den dagen min kära sambo Ingalill insett att mobiltelefonparken behövde förnyas. Efter intensivt sökande fann hon att en Sony Ericsson xperia x10 föll henne i smaken.

Ett visst sökande gjordes för att hitta rätt pris samt lagerstatus och det visade sig att Elgiganten låg bäst till på dessa punkter, beställningen var ett faktum.

 

Efter dagar av förväntan kom så meddelandet om att paketet anlänt till postens utlämningsställe. Glad likt ett barn på julafton fullproppad av godis och i väntan på tomten ilade Ingalill för att hämta sitt paket.

Uppsynen vid återkomsten kan associeras med en elak rabiessmittad geting förföljd av ett serietidningsmoln av regn och blixtar.

 

Paketet som fortfarande var oöppnat var inte rätt storlek för att kunna innehålla en telefon, snarare två par skor. Helt övertygad om att det var fel paket vägrade min kära sambo att öppna paketet, efter en noggrannare undersökning av följesedeln upptäcktes att allt verkade vara i sin ordning sånär som på vikten.

Nyfiken som jag är så öppnade jag paketet och däruti föll min haka.

 

Det vi fick se var inte en telefon utan tio.

Efter att hakan återkommit och åter justerat sig i min käke förstod vi att ett paket som det stod på kartongen såklart var en kartong med tio.

 

I detta ögonblick kände jag mig som han som alltid hittar pengasäcken efter bovarna slängt bytet för att rymma från polisen. Tanken på att för ett år inte behöva fundera på vad man ska ge släkten i julklapp kittlade ordentligt. När adrenalinet och reptilhjärnan lugnat ner sig insåg vi båda att det enda rätta ”se ärlighet” var att kontakta Elgiganten.

Därefter ringde Ingalill för att förtälja att hon fått fel i sin order. Personen på kundtjänst kunde varken tro sina öron eller förstå hur hon har kunna erhållit dubbla telefoner.

Han blev inte mer förstående när hon berättade att hon fått tio.

 

Efter detta blev en fraktsedel hemskickad med tillhörande frågeformulär för ifyllning.

I detta formulär uppmanades om eventuell hittelön i form av en egenhändigt tillverkad ruta i frågan om varför man vill skicka tillbaka produkten.

I hopp om att ärligheten varar längst, god karma etc etc skickades paketet tillbaka till Elgiganten.

 

När vi så i skrivande stund ännu inte hört något från er så dras gärna slutsatsen att den goda gärningen var förgäves.

Från ett något subjektivt perspektiv skulle man kunna tycka att en hittelön på 10% av värdet  eller någon annan form av uppskattning skulle vara på sin plats.

 

Vi hyser i alla fall stora förhoppningar om att den goda gärning vi utfört kommer att uppskattas från er sida. Skulle så inte vara fallet så kan alltid faktura för lagerhållning, retur av material, bilkostnad samt arbetstid skickas utan större problem.

 

Vi hoppas och tror att detta inte ska behövas samt att ni för en gångs skull frångår ert motto ”det är dumt att betala för mycket”.

 

Med vänlig hälsning Emil Engström, Ingalill Elfgren.


Smeknamn

Gokväll! Länge se'n sist! "Som per Gessle skulle sagt".
Kom ikväll att tänka på en tämligen intressant företeelse.
Det hela började med att jag var inbjuden att dinera hos min kära mor, i detta sällskap befann sig diverse människor som såg till att konversationen aldrig tedde sig tyst och pinsam.
I vanlig ordning började släktskap och hemmanen uppräknas på löpande band.
Mitt i samtalet kom en man på tal, vars namn bör bevaras skyddat för dennes integritet.
Till saken hör att personen som vidtalade den andra parten i konversationen inte bor inom dessa breddgrader större delen av året.
För att göra en lång historia längre ska jag berätta vad som hände och när.
Cirka 1995 då Emil var 12 år fyllda fanns ett stort intresse för det agrikulturella arvet.
Till följd av detta utfördes tappra försök att odla diverse växter på min dåvarande mosters "RIP" ägor.
Situationen Som uppstod var att alla ägor arrenderades ut till herr X i ett försök att öppna vidderna.
Följden av detta var att X förintade mina surt förvärvade försök att bedriva någon form av växtlighet på ovan nämnda arrende genom att fräsa ner mina potatisplantor till oigenkännlighet.
I full frustration och som den upproriska ungdom jag var "är" klättrade jag upp i närmaste björk "varför vet jag inte, kanske någon amatörpsykolog kan förklara detta?"
Väl på plats var de enda ord jag lyckades framkalla endast en beskrivning av X iförd peltorkåpor samt hoppandes upp och ner i sin trakotrhytt. Detta sammansatt bildade ett ord som kan beskrivas som en skivvändade människa med stora hörlurar.
Av någon anledning har detta uppenbarligen spridit sig ända till Uppsala eftersom ovan nämnda sommargäster vidtalar denne med det smeknamn som uppkom en se'n sommarkväll högt upp i en av björkarna på Gruvberget.
Eftersom detta är 18 år sedan och X fortfarande går under namnet Y hos gemene man måste tyda på att smeknamnet var utomordentligt passande för denne.
over and out!

RSS 2.0