Lämna in....

Jag har alltid haft ett inre motstånd i att "lämna in" saker som går sönder såsom bilar och andra saker som rör sig i olika riktningar. Till följd av detta anser jag mig vara en halvhyfsad hemmamekaniker. Jag hade fram till min trettioårsdag klarat mig från att lämna in mina bilar på verkstad med undantag för eventuell hjulinställning.
 
De senaste åren har jag dessvärre blivit tvungen att krypa till det berömda "fälg"korset, då vår mitsubishi visat sig kräva en hel del handpåläggning av det mer elektroniska slage.
Det hela började för ungefär ett år sedan då l200:an kallade på min uppmärksamhet genom att knappt gå att styra. Min vana trogen förutsåg jag det värsta och beställde en bättre begagnad styrservopump från skroten. Eftersom jag lossat denna några gånger tidigare det året då topplocket havererade kändes detta som en lätt match för hemmameken.
Mycket riktigt var detta ingen apollo 13-reparation, dock avhjälptes inte problemet nämnvärt. Med alternativet att börja gå på gymmet för att kunna åka på ica och köpa mjölk tog jag än en gång in den fantastiska kvalitetsvagnen på billyften som numera rostat fast i l200-läge, väl där under kunde jag sedermera konsatera att felet måste ligga i antingen styrväxeln eller rattstången. 
Med styrväxeln nerplockad kunde hemmameken snabbt konstatera att felet låg i en liten gummiupphängning för rattstången. Felet avhjälptes med en droppe 5-56...
 
När allt åter var på plats hade hemmameken lyckats kugga rattstången fel men resultatet att ratten stod snett. Till följd av detta trodde då den japanska datorn som bestämmer att bilen gick snett, fast den gick rakt Den bestämde sig då för att stänga av den ytterst viktiga funktionen på en bil som har en ungefärlig viktfördelning av 10% på bakhjulen, nämligen antisladd-systemet. Enligt min lilla verkstadshandbok skall man med tämligen enkla medel kunna lossa ratten och justera denna givare för att sedan kalibrera densamma. Min första tanke var att eftersom min nuvarande diagnostikutrustning börjar komma till åren och kanske behövde uppdateras började jag undersöka möjligheten till införskaffning av en ny. Det visade sig ganska snart att det fanns ett verktyg som passade ungefär 95% av dagens bilar och hade funktionen jag sökte. Nu visade det sig att jag såklart hade en bil som representerade de sista 5 procenten, vilket förvånade mig föga. Ett fungerande verktyg skulle således kosta cirka tre gånger mer än de 5000 jag först tänkt mig.
Ett snabbt överslag i hemmamekens huvud resulterade i att det kanske kan löna sig att lämna detta problem till dom som kan: Verkstaden.
Det passade sig så bra att Mitsubishi tidigare kontaktat oss för en garantiåtgärd vilket innebar att oljekylaren till automatlådan skulle plockas bort eftersom oljan inte blir nog varm vintertid och detta kan leda till haveri. Hemmameken tyckte i sitt stilla sinna att har bilen rullat 22 000 mil borde väl skadan isåfall redan vara skedd men då bättre vetande verkmästare övertygat mig om den kritiska situation jag befann mig i slog mig tanken att då kan ju dom kunniga med rätta verktyg åtgärda båda mina problem.
Så iväg det bar till sundvall med en ledig dag från jobbet som följd, bilen lämnades och den gladlynte kundmottagaren lovade dyrt och heligt att alla mina bekymmer skulle vara borta vid helgens intågande...
 
När det japanska undret så kulle hämtas klockan halv fem konstaterar jag att ratten är rak men antisladdlampan fortfarande lyser likt ett långfinger i instrumentbrädan.
Efter att lyckats haffa en kundmottagare och en servicetekniker kunde denne med foten i ytterdörren på väg till bolaget konstatera att ovan nämnda givare var trasig och behövde bytas, det måste varit en händig kille som hittade felet på fem minuter när den som gjort övriga arbeten under dagen inte hittat något... ...
 
Jag blev erbjuden att återkomma på måndag men avböjde vänligast och förklarade för den fredagsmysige kundmotagaren att det kostar mig 4000 om dagen, plus resa samt verkstadskostnader för att ha bilen på verkstad i sundsvall.
 
Tiden gick och felet ignorerades när vägen blev bar och sommardäcken lades på, men lika snabbt gjorde avsaknaden av antisladdsystem sig påmint när halkan kom.
Denna gången hade jag för avsikt att satsa lokalt, och efter att ha ringt runt till verkstäderna i sollefteå fick jag tillslut besked om att en verkstad kunde fixa detta utan problem, låt oss kalla dem matsahlens bil. Ny sensor beställdes och hoppet om en sladdfri jul väcktes åter. 
 
Japanska flottans stolthet rullades in mot den lokala frälsaren som hade svaret på mina böner. Jobbet skulle ta cirka två timmar.  Fyra timmar senare får jag ett samtal av den förtroendeingivande kundmottagaren med orden "Du... Det går inget bra för oss", vilket på verkstadsspråk beytder "vi har förstört givaren vi skulle byta och vi får inte hem någon ny förrän nästa onsdag".
Jag godtar ursäkten eftersom jag vet av egen erfarenhet att allt inte alltid går som man tänkt sig. När min kära sambo senare hämtar det japanska vidundret så blinkar i stort sett hela instrumenteringen. Tydligen så har man lyckats, inte bara att ta sönder det som lagas skulle, utan även satt griller i hela bromssystemet med resultatet att abs-bromsarna inte fungerar samt att varningslamporna för densamma samt övriga bromssystemet blinkar som familjen Grisvolds hus på julafton. 
Allt är i sin ordning hävdar kundmottagare nr2 när hemmameken ringer ifrågasättandes denna adventsbelysning, felet kommer åtgärdas så snart nya givaren är installerad och kalibrerad.
 
Två veckor senare "igår" lämnar vi ånyo in vår fyrhjulsdrivna julgran på till sollefteås flaggskepp på verkstadshavet med löftet om att två timmar  skall räcka för denna operation. klockan 16.55 "fem timmar senare" går jag med lätta steg för att hämta min nysläckta julgran varpå jag får till svar "du får ingen bil i dag, har inte .... ringt dig?"
Kundmottagare nr1 har ingen bra information att ge hemmemeken då större delen av personalstyrkan befunnit sig på julbord de senaste timmarna och kundmottagare nr2 som har koll på mitt ärende har gått för dagen. 
 
Räknandes till 10 sätter jag mig i en lånebil lika stor som förtroendet för företaget i fråga och rullar hemåt med löftet om att imorgon skall min japanska stridsvagn vara klar för nya drabbningar.
 
10.45 idag erhåller jag sms om att min bil är klar. Min kära sambo åker än en gång till verkstaden och får veta att notan för utfört kvalitetsarbete hamnar i runda slängar på 4500 kr, blligt kan tyckas då den totalt nerlagda tiden torde vara betydligt mer än så.
Problemet i denna dieselknackande kråksång är dessvärre att när den japanska kamikazemaskinen startas finns där hela adventsljussamligen kvar. Kundmottagare nr1 upplyser mig då om att verkstaden trots sin uppbröstade kampanj om att serva alla bilmärken inte gäller just min bil. För att släcka denna julgran krävs en insats från en märkesverkstad, med andra ord mitsubishi i sundsvall.
 
För att sammanfatta detta kan man se att jag har lämnat in bilen tre gånger på olika verkstäder, snart en fjärde, till en kostnad av i runda slängar 8000 "ej inräknat förlorad arbetsinkomst och resor" för att byta något som jag själv kunnat bytt i mitt eget garage och dessutom fått ABS:en kvaddad. 
 
I min bransch hade förtaget inte blivit särskilt långlivad om man lovat en lösning på ett problem, förstöra mer än vad som var trasigt i början, komma på att man inte har verktygen att slutföra jobbet och sedan fakturera kunden. Bra där!
 
 

Kommentarer
Postat av: Anders

Man stärks ju i sin tro på att vissa saker var bättre förr. Eller i alla fall kanske enklare...

2014-12-18 @ 22:35:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0