enka

Min kära sambo hävdar i enighet med mödravården att hennes i färdriktningen växande mage beror på att det bor någon där inne. Jag har ställt mig funderande hur detta gått till då jag inte har en aning om hur detta gått till. Ingalill säger detsamma och hävdar att hon inte var med när de hände. Troligast är nog att jag är skyldig ändå eftersom det verkar vara en tämligen aktiv krabat där inne.

Detta är ju förmodligen det största man någonsin kommer vara med om och ska bli väldigt spännande. En blandning mellan mig och Ingalill torde bli ganska intressant.

Det får mig själv att fundera på vad jag kommer från och vilka egenskaper jag fått från mina föräldrar.

Till att börja med måste jag ge min mamma och pappa en stor eloge eftersom jag "enligt vad jag minns själv" inte var någon walk in the park. Jag satt aldrig still, munnen var aldrig strängd, rösten var gäll som en ohartsad fiolstråke och gränsen mellan skratt och gråt var ungefär lika skarp som ett rakblad. Hur som helst inbillar jag mig att det blev folk av denna gosse till sist.

Åter till varför jag är som jag blev. Efter att ha växt med mina föräldrar tycker jag mig nu ha en ganska bra bild av vilka  de är och vad de fört över till mig. Troligen har jag ärvt en del av dessa i huvudsak positiva egenskaper och säkert en del annat också, som mammas ointresse för städning och pappas dåliga golfsving.

 

Vi börjar med Pappa Totte:

Pappa är nog den mest tekniska person jag känner, jag har alltid trott att eftersom jag går i morfar Dan:s fotspår så har jag fått min tekniska sida enbart från mammas sida skäkten men ju äldre jag blir desto mer förstår jag att pappa står för minst lika stor del på den fronten och ju äldre jag blir desto mer börjar förstå hur klurig han egentligen är. Han hävdar alltid att han inte är så duktig på saker och ting trots att han kan renovera bilar, svetsa, rörmoka, snickra, you name it. Han är en av dom få personer som jag kan jobba med som inte är i "vägen" när man håller på att greja med något, istället kommer den där tredje handen när man som mest behöver den eller verktyget man precis skulle hämta.

 

Pappa byggde huset jag och Ingalill bor i tillsammans med morfar, då var han 31 år gammal, jobbade skift på bromsband och snickrade på dagarna samtidigt som jag och Johan var små och bodde i lillstuga hos mormor och morfar. Skulle vilja se den småbarnsförälder som fixar det idag utan att gå igenom väggen. Till saken hör att jag, i och för sig ur en mycket subjektiv synvikel anser att detta är ett bland dom mest välbyggda hus jag sett, rakt och riktigt, inget fusk, och jag har ju ändå sett ett par stycken både utan och innan.

Pappa är väldigt planerande i allt han skall göra, ofta har han innan arbetet skall utföras gjort ritningar med tydliga måttangivelser i olika vyer, allt utfört enligt konstens alla regler. Det beundrar jag. Jag har aldrig haft det tålamodet utan har snarare sett en ritning som regler som är tråkiga att följa, men jag tror att det kommer med åldern och visdomen. Bättre göra rätt på en gång och att det tar lite längre tid som han brukar säga.

Samma sak gäller istort sett i allt som skall utföras. som exempel när vi var till Prag så hade han i veckor innan studerat restauranger, utflyktsmål, turistfällor etc. Å andra sidan kan det ibland gå illa som de gången vi var i stockholm och han lyckades bomma datumparkeringen två dagar i följd. Det för oss in på pappa Tottes ekonomiska tankesätt.

När jag var mindre tyckte jag att pappa var snål, ungefär som han i sällskapsresan, han som ska ha alla in i fotoautomaten på en karta =). Jag har däremot förstått nu på äldre dagar att ordet snarare kanske skulle vara "vardagssnål" som i att kolla vart dieseln är billigast, köpa bits på biltema trots att dom håller till två skruvar, svänga förbi fyndhörnan på ikea nå'n gång i veckan för att se om det dykt upp något matnyttigt som kan användas i nå'n byggnation. Däremot när det kommer till prylar såsom teve, stereo, dator etc är det high end som gäller.

Pappa har otroligt skön och finurlig humor vilket man ser i många av hans "brev".

Han säger ofta det. 

- Jag har skrivit ett "brev". Det uppkommer ofta när något man köpt gått sönder eller inte lever upp till den förväntade standarden, det är dessa brev som fått mig att tycka att skriftform kan vara ett roligt och finurligt sätt att uttrycka sig på.  En klassiker i samanhanget är brevet till panntillverkaren CTC som fick sina fiskar varma när den första värmepumpen här i huset inte fungerade, det slutade med att vi fick en ny. Nå'n gång ska jag scanna in det och lägga ut det på bloggen.

Han är en jättedålig förlorare, blir irriterad när han förlorar på quizkampen, och kan man fuska i nåt spel så provar han gärna, tappa tärningen på golvet när man spelar yatzy typ.. =)

 

Ofta kan jag tänka tillbaka på när mamma och pappa hade cateringfirman hur det speglade deras personligheter. Pappa hade blädderblocket med exakt timing när maten skulle serveras och hur man skulle se till at alla fick mat samtidigt och att allt fungerade. Mamma hade 20 kastruller igång i två olika kök samtidigt som hon skalade potatis, gjorde gräddsås och delegerade arbete till höger och vänster. Men så är dom ju chefer båda två också...

 

Mamma Karin:

Min mamma är en så'ndär människa som i folkmun kallas eldsjäl, hon har en outtröttlig energi när det kommer till sånt hon brinner för till exempel: familjen, idrottsföreningen, kost och näring, byalaget, vänner etc. Jag fattar inte hur hon klarar av det. Mamma var aldrig särskilt duktig i idrott, men jag tror att hade multi-tasking eller vm i föreningsliv funnits hade hon varit regerande mästare. Inte nog med att hon reser land och "värdsdel" runt och är har stenkoll på allt som händer inom sitt arbete så finner hon ändå tid att bjuda oss barn på god mat, ta med oss en vecka ut på Rot-sidan eller varför inte åka till USA för att hämta hem mormors kusin som blivit gammal och vill flytta hem till sverige. Och sedan förse denne med lägenhet, pension och läkarbesök etc etc. Nu ser jag dom där grytorna igen..

Mamma sätter alltid andra före sig själv och har en aldrig sinande god tro på människan. Hon säger alltid vad hon tycker och vet precis vilka knapar hon ska trycka på för att jag ska fälla ut taggarna och bli förbannad, högt i tak men varmt ändå skulle man kunna säga. Jag kan tycka att mamma är ganska lik en italiensk maffiamorsa ståendes vid grytorna inte rädd för att ryta till om det behövs.

Hon upphör aldrig att förvåna, som nu till exempel då hon helt plöstligt dyker upp på mittnytt, saklig och proffsig i vanlig ordning, inget konstigt med det, för sån är mamma.

Något annat som personifierar henne är hennes otroligt starka känsla för familjen och släkten, jag vet inte hur många gånger jag som tonåring suttit och himlat med ögonen när mamma berättar om hur morfars släkt kom till Gruvberget, eller hur morfar Dan cyklade till Karlsmyra' för att "fria" till mormor som det hette, och hur hennes farmor Elna skrev dikter och böcker. Å den där boken om Forse bruk.. Idag är jag evigt tacksam för denna hjärntvätt och är så glad att jag vet vad vi kommer ifrån, vad våra förfäder gjorde och så vidare, vi är ju ändå inne på sjätte generationen här på berget.

Mamma slänger sig ofta huvudstupa in i dom flesta till synes omöjliga utmaningar utan att kanske först fundera så mycket. "-ÄÄÄ, det där fixar vi" Säger mamma och mycket blir det så, Alting går och problem är till för att lösas, en mycket osvensk inställning kan tyckas, Läste idag i tidningen en nöjesredaktör som i skidåkarfrågan citerade Sean Connery i The Rock "Losers always wine about their best! Winners go home an fu*k the proom queen". Kanske lite i överkant men just det där jävlar anamma finns det gott om i mamma Karin, även om hon inte anser sig vara en tävlingsmänniska så har hon ändå ett otroligt driv som jag önskar jag hade en tiondel av.

 

I motsats till Pragresan med pappa så var det raka motsatsen när vi var i USA med mamma. Vet man inte vart man ska så traskar man snabbt och bestämt fram till en fullständigt okänd människa och spänner ögonen i denne för att fråga om vägen och varför inte fråga varifrån han kommer, kanske känner han den där personen du träffade där som.... Det fina är att det ena sättet inte är bättre än det andra. Vi hade aldrig fått upplevt Prag på det viset vi gjorde om vi inte haft all info om vad man kunde se och vi hade förmodligen blivit blåsta på både bröd och snaps, för det kostar extra. Vi hade aldrig upplevt Florida som vi gjorde om vi inte hoppat på och hyrt det där huset som mammas syster Elsa kände nå'n som hade ect etc.....

Bättre att ångra något man gjort säger mamma, Som till exempel att haffa Stewie Wonder när man ser honom på gatan i grekland =).

 

Detta är såklart bara fragment på ytan över mina kära föräldrar. Jag kan iallafall säga så mycket: Om jag lyckas vara hälften så bra förälder som ni ÄR åt mig får jag vara glad. Ni finns alltid där när man behöver er, även om vi inte ses så ofta som vi kanske borde. Ni ställer alltid upp till 200 procent och jag är så glad att jag har en så nära och ärlig relation till er båda. Ni kommer bli suveräna farföräldrar till mitt och Ingalills barn och jag är så evigt tacksam för att jag får ha er i mitt liv och jag kommer alltid behöva er båda! Jag älskar er!

 

Och nej mamma, jag har inte druckit. ;)