enka

Ni som följer min blogg kommer säkert ihåg att jag haft mina duster med avloppsavläggningen här på berget. Det jag märkt nu när slammtömningen närmar sig är att jag får gå och böka om i brunnen med jämna mellanrum med en tämligen nu oanvändbar tvåtumfyra för att få det att funka inne, "ursäkta alla kräsmagade".
Jag började således ifrågasätta infiltrationens funktion. Efter lite rotande bak i huvudet så kommer jag håg att arrendatorn på "johans" lyckats förinta rensbrunnen på andra sidan vägen för cirka 10 år sedan.
Började undersöka vart denna ev befunnit sig genom att studera foton se'n byggtiden och lyckades mäta mig till ganska bra "tyckte jag".
Johan kom således med Ljungby L15 och började skala jorden decimeter per decimeter, efter ett tag insåg vi att vi var cirka två meter fel ute och prickade sedan rätt direkt.
Johan är den enda jag känner som kan gräva upp ett avloppsrör med en 4 meter bred planeringsskopa på en hjullastare utan att förstöra det, well done.
Sedan var det dags för mig att utföra min del av arbetet. Grovdammsugaren från biltema gjorde ett hästjobb "tack Ford" tills vi började närma oss botten på infiltrationen. Där fanns blandannat en pinne som var nedstucken för markering kan tänkas, ett mindre avloppsrör, förmodligen som substitut för det sönderplöjda originalet, samt en plugg av lera.
Allt detta skulle således "dyngvattne'" ta sig igenom innan det fick börja sippra ut i den tänkta infiltrationen. Gummihandskar applicerades och se'n fick jag gräva, snacka om att dra ur proppen..
Helt plötsligt började det rinna i en mycket tillfredställande takt vilket det nog inte gjort på många år. Detta har nog fungerat bra så länge Mamma och jag, sara bodde hemma, men jag får för mig att jag och ingalill med tillhörande ödlor och sköldpaddor är större vattenförbrukare. Nu hoppas jag att infiltrationen fortfarande är kry och att rensbrunnen får stå kvar utan att bli mördad av en treskärig kvernelandsplog.