enka

Svaret är moder jord. Veden sjunker ner i dyn. Jag måste bygga en vedbod, så fort jag har gjort klart alla jobb jag har inbokade, efter jag har lackat caddyn, lagat peven, gipsat garagetaket, bytt garageport, grävt om vatten och avlopp till Johans hus och lillstugan, rostlagat mammas bil, fått mina egna bilar genom bestiktningen, bytt handtag på skåpluckorna i köket, osv osv.
2003 byggde tog jag beslutet att bygga ut min mammas garage här hemma på berget, ide'n var att jag skulle ha någon form av värme i garaget eftersom det från början redan var varmbonat, det visade sig bli en gjutjärnspanna av 1970 års modell som tidigare stått i sögår'n i kvitsle, funkar perfekt. Men såklart inte utan vissa problem.
För bra precis två år sedan köpte jag och Johan en billyft eftersom vi var vääääldigt less på att ligga på golver och skruva, och nu när vi hade värme hade vi ju som blivit bortskämda. Vi kunde inte gärna vänta utan i mellandagarna 2006 drog vi iväg och köpte en billyft i ö-vik, det var ungefär lika kallt som det är nu. Efter nogranna mätningar hade vi konstaterat att takhöjden var alldeles för låg, det var glocalnetvarning om man säger så. Lösningen löd som följer. Pappa hade nämligen när han gjorde garaget byggt på takstolar av mindre modell för att få dom att passa till det nuvarande garaget, om vi gjorde ett burspråk där lyften skulle stå upp till den övre takstolen så skulle vi erhålla en höjd på 3.5 meter, vilket var en fullgod höjd för att kunna hissa upp en berlingo max, detta hade jag räknat ut och ritat upp i autocad och jag måste säga att det såg bra ut på papperet, men efter ett par år i rörbranschen så har jag lärt mig att det som ser bra ut på papper inte nödvändigtvis behöver vara så bra i verkligheten. Som dom handligens pojkar vi är så lät vi ingen tid gå till spillo. Vi rev ner taket på garaget i nästan 30 gradig kyla utan en tanke på att man kanske behövde någon form av byggmaterial för att kunna utföra denna uppgift. Det var ju ändå lördag i mellandagarna och alla "stora byggmarknader" i sollefteå hade typ stängt. Och att bygga något med större yta än ursprunget med samma material torde vara omöjligt, men vi lyckades på nåt för mig än idag obegripligt sätt få ihop det. Det såg ingalunda bra ut men funktionen var näst intill tillfredställande. Problemet som återstod och fortfarande återstår är att isoleringen på vinden är efter detta ingrepp inte vad den var, det fattas nå'n kvadratmeter här och där, och på utbyggnaden fattas nästan allt. Allt detta har den effekten att när jag eldar, så eldar jag inte bara för kråkorna, jag är ganska övertygad om att jag höjer medeltempraturen på gruvberget med 2 grader. Nästa följdproblem är att vedåtgången är tämligen hård nu under dessa kalla månader. Själva vedhanteringen är också bland det absolut tråkigaste jag vet, därför kommer veden inte så mycket längre än den halvmeter som är ner till marken. Hela kalaset slutar ofta med att jag slänger en pressenning över h*lvetet och inbillar mig själv att det kommer funka perfa. Men nu är det ju så att här i sverige har vi ibland snö på vintern, och i år har vi haft mer snö än på minst tio år. Att förflytta detta gröna jävuls-påfund brukar gå ganska bra medans vedhögen är stor och snö'n inte ligger så tung. När man senare eldat upp ett antal kubik och vedhögen inte lika ståtligt gör sig påminnd och snö'n ligger vit på taken så kan situationen bli lite jobbigare, pröva att lossa en pressenning på 7.6x12 meter som ligger under 70 cm snö och fastfrusen i marken. Efter frenetiskt spettande och stånkade så har jag fått en öppning på cirka 1 gånger 1 meter där jag liksom kryper in och kastar fram veden, så om ingen hört av mig på ett par timmar så vet ni vart ni skall leta, då ligger jag förmodligen under en lavin av blandved..
Därför måste jag bygga en vedbod.