enka

Som den vise sa.
Jag har många gånger på senare tid tänkt att jag skall börja skriva dagbok eftersom det är kul att titta tillbaka och se vad man har gjort. Men för det första så ser jag knappt själv vad jag skriver och sedan är det väl inte så j**la kul att skriva för sig själv. Det är väl roligare om nå'n annan också läser det man skriver. Så tanken slog mig nu när min systers blogg "vilket fruktansvärt dåligt ord för övrigt, låter som nåt
man gör om man ätit nåt dåligt, men den spar vi till ett senare tillfälle".

Jo! Min systers blogg har vunnit stor popularitet inom familj och släkt och därför tänkte jag att det kan ju vara ett bra sätt för intresserade att veta vad jag sysslar med, dessutom om man skriver och inte pratar så undviker man nästan helt missförstånd med Sianser, fruktkorgar, och cyklande bilmekaniker från Hackås. Innan jag börjar så vill jag bara förtydliga att denna typ av kåseri är för mig inte någon ovanlighet. på den gamla goda tiden då vi hade uppringd anslutning och pentuim 2:or och ordet blogg inte existerade så framförde jag med god framgång mina tankar och funderingar på internet bland vänner och ovänner.. Nog om detta...

Uppdateringsfrekvensen på denna blogg törs jag inte sia om  i nuläget då min fritid känns tämligen begränsad för tillfället.. men jag skall försöka sammanfatta mig lite kort om vad som händer i mitt liv. Detta sket sig ju på en gång eftersom jag uppenbarligen spottat ut ett a4 innan jag ens börjat. Håll till godo.

Senaste dagarna har varit väldigt omvälvande både fysikt och psykist, eftersom vi flyttat åt min kära mor. Jag och Johan bar skåp, inte barskåp, utan tunga skåp som härstammar från hedenhös, en sanslöst massa kartonger, soffor, och en hel del annat. Och mellan dessa kraftprov spikades det lister och duttades med målarfärg i huset som vi flyttade ut min mor ifrån.
Tanken är att jag och min kära sambo skall köpa detta hus på torsdag "om vi får för min syster" tsssss.... Det ska bli otroligt skönt att få 160kvm att röra sig på istället för 48 innefattande en pysselbutik, fn bara två ödlor och en sköldpadda, sex gitarrer, fyra datorer, 500 petflaskor och en tekokare. Vi ska börja flytta härifrån "lillstuga" på fredag, ska bli skönt att få bära lite grejor, det var ju ett tag se'n nu.. =))"

Nu har jag precis kommit hem från mammas jättefina lägenhet nere på storgatan, vi körde ner de sista grejornai eftermiddag  se'n skulle jag och mamma äta pizza tänkte vi.
Jag ringde och beställde och åkte således också för att hämta tidigare nämda maträtt. Problemet var att när jag kom tillbaks och skulle börja äta så var min pizza bara en degbit med kebabkött, inget annat. Tanken var att det skulle vara färska grönsaker, kebabsås, och annat gott men ICKE!
Efter att än en gång kastat förbannelse över pizzerian " Nej det är inte första gången det händer, förmodligen inte sista" bestämde jag mig för att åka tillbaks. Sagt och gjort. Jag traskar ner på gatan, tar bilen och åker tillbaks. lämnar in pizzan och frågar sarkastiskt om detta är nå'n GI-pizza. Mannen bakom disken vänder sig om, skriker något jag inte förstår åt en annan stackare inne i köket som jag tror skyllde på nå'n annan. det lät i alla fall så fast jag inte förstod vad han sa. Jag blev ombedd att vänta. vilket jag inte ville göra eftersom mamma hade sin pizza klar  för ätning i lägenheten. Jag ropade åt mannen som försvann med min pizza längre in i fritösoset att slänga på lite grönsaker och sås så jag kunde äta mens pizzan fortfarande var över rumstemperatur. Då händer nått jag inte förstår.
Jag ska tydligen få en till pizza. Varför vet jag inte då jag i detta läget nästan inte ens ville ha den pizza jag först beställt, men den ettrige mannen med förkläde spänner ögonen i mig och säger åt mig att sitta ner och vänta i två minuter...
Jag sätter mig ner och väntar men jag VET av erfarenhet att två minuter på pizzeriaspråk är närmare sju, då "det tar cirka tio minuter" i själva verket är tjugo. Mycket riktigt, cirka två Celine Dion-låtar senare står jag med två pizzor i handen åter på väg till min mors nya lägenhet, fullständigt oförstående om varför jag nu har två flottmonster i handen...
Hur som hellst den andra ligger nu i papperskorgen i hörnet på knivskärargränd/storgatan om någon är intresserad...

// Ciao