enka

Så idag efter jobbet hörde jag han "jolme" utanför dörren som han brukar när har ser att man är hemma. Nu får han ju inte vara hos oss längre stunder eftersom Ingalill är allergisk, men han brukar få komma in och dricka vatten ur kranen i badkaret och titta sig omkring kortare stunder.

Eftersom Ingalill jobbade idag såg jag det som ett ypperligt tillfälle att frisera bort lite hårbollar.

Sagt och gjort så riggade jag fårsaxen i duschen, tog Tusse med mig och gick lös. Gick kanonbra och snart låg det en halv katt på golvet som jag varsamt la i en påse och knöt ihop. Problemet är nu att jag behöver duscha eftersom jag är full i katthår, Tusse skulle alldeles säkert vilja hoppa upp och gosa ner sig i våran säng eller på något annat sätt kontaminera tillvaron för mig kära sambo under tiden jag sköljer av mig. Kom därför fram till att det nog vore bra om han fick gå hem till sig "Johan och Annika" och vila upp sig lite. Iförd endast vita boxers, t-shirt och hörselskydd samt Gummistövlar tar jag Tusse under armen och springer "det är kallt på Gruvberget i oktober" uppöver. Såklart "!!" kommer då på vägen en människa hurtandes fram medelst stavar. Jag riktigt kände hur tankegångarna snurrade i hennes huvud, jag vet inte vem det var då våra blickar inte möttes eftersom jag låtsades som att det var världens normalaste sak i världen att bära runt på en halvrakad skogskatt iförd kalsonger och gummistövlar. Jag kände mig som Emils pappa Anton när han händer halvvägs in i Trisseboda. "nu blir jag till spektakel för hela Lönneberga!"

Aja. Tusse var iallafall väldigt nöjd och glad. Och hör ni på byn att nu har det brunnit fullständigt för Emil så ta det med en liten nypa salt...