enka

för övrigt kan man fråga sig hur många av motståndarna som bor i hus och inte har elen "inpå" hyran. Ska vi som alla miljökämpar sedan vill köra elbil och ha ett par bilar instoppat i eluttaget dagarna i ända för att kunna åka till affären, då kan man undra vilka kilowattpriser vi kommer ha då? Tur att man har köpt in sig på en vedmaskin, jag ska gengaskonvertera S6:an! Undra hur mycket det skulle göra om vi satt en så'n där Kalle Anka-mössa med propeller på varenda människa, då kan man verkligen snacka om självförsörjning. Fast å andra sidan skulle det förmodligen läggas skatt på den där mössjäveln så i slutändan blir man nog skyldig ändå.

För att återgå till den här bloggens syfte, dvs sammanställa mina upptåg och projekt som inte alltför sällan kantas av mer eller mindre misslyckanden kan jag berätta en sekvens från förra veckan:

I och med som det står här ovan så har jag tillsammans med åtta stycken filurer köpt en vedmaskin. Jag har en fantastisk förmåga att "inte hinna"= bli så jäva less, så min ved är sällan klar innan midsommar, resultatet blir då ofta blöt och dålig ved som kräver ofantliga mängder brännbara substanser för att överhuvudtaget brinna. De senatse åren har jag dock tagit ett hårt tag i min krage för att undvika detta scenario, därav detta köp.

I fredags efter att vi gjutit golvet i Johans källare var dagen fortfarande ljus och hoppet stod högt, så i en impuls kom jag på att hämta hem apparaten som nu skulle frälsa min vedtristess. Johan hade dagen innan skottat av går'n hemma hos sig så att betongbilen kunde ta sig fram men såklart hade inte tanken åkt genom mitt huvud att det låg en halvmeter snö på vedbacken som jag snart skulle behöva komma åt. Det som skulle ha tagit Johan två minuter med en ljungby tog mig en timme med vår eminenta Fordson Dexta från 1959 medelst shacktblad från specialarbete anno bispgårdens tekniska skola år 2000.

Med bladet avmonterat påbörjade jag den långa färden mot Lasse Hallströms residens där den nyinförskaffade vedmaskinskapochklyvapparaten stod, iförd snökedjor var hastigheten av något långsam karaktär, gissningsvis 7-10 kmh enl multiinstrumentet på mitt ford"s"on. Efter att ha avklarat knappt halva sträckan stannar min trogne kamrat, inte på en gång men fort nog att inte hinna hitta ett bra ställe att stanna på. Diesel finns i tanken men den yttepyttetunna bränsleledningen på 6mm blir ibland tät, hur detta kommer sig är en annan historia. Problemet är inte okänt, det har hänt förut, inte nog ofta för att rensa tanken men nog ofta för att inte bli förvånad när det händer och därför har ett filter monterats där man med god marginal brukar kunna se när det är dags att göra en rensning, dock inte denna gång.

Skruvandes i snålblåsten med inget annat än en skiftnyckel som troligen nallats ur nåt ikea-set kände jag mig som hämtad ur deadliest catch där jag stod med dieselledningen i munnen och blåste för brinnande livet medans jag förfrös mina fingrar. När dieseln äntligen började flöda och luftningen var avklarad fanns det alldeles precis tillräckligt mycket batteri kvar för att den skulle tända till en gång men inte starta.

Som så många gånger förr innan moped och körkort var ett faktum fick jag vandra vägen hem där jag passade på att  vinka till våra goda grannar som satt på altanen och såg ut att ha de mycket trevligare än jag. Jag fann ett batteri som fick åka med ner till den strandade dextan som senare startade som ingenting hade hänt, bilen parkerades vid vägkanten och färden återupptogs. Väldigt många minuter senare då jag kommit fram och backat upp för att koppla på detta vedhuggarnas underverk upptäcker jag att tapparna för trepunktslyften såklart är för stora för den lilla dextan. Föga förvånad rullar jag och min tappre kamrat hemöver i solnegången. Bilen återhämtar jag med hjälp av Ingalills cykel med alldeles lagom för lite luft i däcken för att det ska vara bekvämt att cykla.

Dagen efter med nyinförskaffade dragarmskulor och en stunds svetsande är jag på plats igen, Maskinen kopplas på och jag lyfter hydrauliken "och framhjulen..." Väl medveten om att jag spenderat större delen av min senast lediga tid på att bygga en mycket menigslös gungbräda eftersom framhjulen har noll markkontakt känner jag mig besegrad. Jag ringer då min äldre bror och på 20 minuter står vedmaskinen hemma på vedbacken.

Vad har vi då lärt oss av detta? Jo, stor vedmaskin välter ofta liten dexta och gammal traktor rostar aldrig förutom i tanken.