enka

Har fått en stund över nu när jag tänkte uppdatera er lite i vad som händer och sker runtikring Gruvberget.
Ifjol sommar så var vi ute på flottfärd och jag hade min båt som transportmedel mellan flotte och land för dom som behövde hämta kvarglömda saker, kläder, bestick etc. Vi kom hem ganska sent på kvällen och jag skulle dra upp båten på land eftersom det är en plywoodbåt och den är lika tät som ett durkslag. Gjorde på så vis en fuling genom att försöka dra upp båten på piren upp på trailern, det gick bra "en stund, tills jag hörde ett kraaas under båten" då gick botten ur och bakdelen låg i vattnet, halva båten på trailern. hyfsat moment 22. Fick invänta Johan och Benka som kom lunkandes med flotten för att försöka få lite hästkrafter bakom båten som hjälp upp på trailern.  Det som hände var att jag stog vid vajerspelet och drog samtidigt som benka och johan sköt på tappade jag taget om spelet som slog bakut och hela båtjäveln åkte tillbaks, resultatet blev att handtaget på spelet snurrade med 1000 rpm och slog rätt över min vänstra tumme. Latheten i att inte orka dra upp båten på vanligt vis kostade mig ett benbrott i tummen tre veckor efter att jag startat mitt företag. Som tur var så hade jag kvar skenan till handleden som jag hade när jag bröt den hösten innan, denna fungerande som hyfsat stöd för tummen då jag arbetade, känndes inte som att sjukskrivning var nått alternativ just då.
Efter detta så fattade jag beslutet att ska jag ha en båt så ska den fan kunna vara i vatten mer än en timme utan att sjunka till botten, därför drog Jag och Benka iväg till hudik för att båtshoppa.
Johan skulle också ut på tur, han skulle till Sundsvall och shoppa med Annika och Wilma. För att göra en lång historia kort så rasade Johans audi, remskivan på vevaxeln separerade och smulade sönder diverse apparatur i motorummet. Förmodligen i samma sekund som detta inträffade började spjällmotorn till defrostern på min audi att fungera, den har varit orörlig sedan köpet och jag har med fasa sett fram emot en eventuell reparation. Slutsatsen av detta är: Det måste finnas en balans mellan alla fordon här på Gruvberget, om en går sönder så håller en annan ihop, eller ännu bättre, lagar sig själv. Så nu har vi alltså som Ingalill skrev en viss rokad på bilparken, Ingalill har mammas renault eftersom johan körde den till stan i förrgår, mamma har benkas ford att ta sig till jobbet med, johan har lånat pappas opel eftersom den har dragkrok och dricker diesel, pappa har lånat s4:an av mig och ingalill. Enkelt va?

inte gjort ett dugg. Jag har stått på vedbacken ett par timmar och varit ner med audin till stan för att få sommardäcken på fälg, för att sedan komma hem och inse att jag har punka på caddyn... Jag skall även bringa denna gummisammansättning till sollefteå för att se om det finns hopp om att kunna laga ett hål till storleken av en tiokrona.. hyfsad lågoddsare skulle jag tro, fram tills att johan slutade på jockes däckshop hade jag aldrig en punktering på någon av mina bilar men efter hans karriärbyte så har jag nog haft minst ett om året. å andra sidan så var mina däck av betydligt högre kvalitet på den tiden. och ofta han jag inte slita ut ett däck innan jag bytte bil.

Jag tror förresten att jag har fått en vaxpropp i örat, jag vet inte riktigt varför för jag har aldrig haft det, men jag har haft huvudvärk dom senatse veckorna och det känns som om det kommer från örat, normalt har jag  huvudvärk ungerfär en gång om året och då är det oftast självförvållat i form av rödvin/öl/whiskey-konsumtion dagen innan. Men jag kan då säga så mycket att uppfinnaren av revaxör får inte några "fyra av fem toast" av mig. Vilket jävla medel..
För det första luktar det "täven", typ gammal svett, och för det andra så vill det hamna överallt annat än i örat. Hellst ska man ju ha en fetvadd i örat under natten men detta fungerade inte så bra för mig.

Ingalill jobbade natt den natten så jag var alldeles själv i huset. jag hade på något vis lyckats somna på höger sida fast det såklart skulle vara mycket skönare att ligga åt andra hållet, detta gick nu inte att genomföra för då skulle svettsmeten rinna ut.
I och med att ett öra var tilltäppt så uppstod en märklig rundgång i min skalle som mest kan liknas vid nå'n dov varningssignal.
jag vaknade helt plötsligt i mörkret och kännde mig oerhört klaustrofobisk. Helt övertygad om att väggarna kommer närmare hoppar jag i ett skutt mot den där kodade dosan som finns i alla filmer, ni vet den som man måste knappa in rätt kod på annars blir man mosad. detta visade sig vara klockradion.
Efter cirka 15 sekunders fipplande börjar jag känna igen mig eftersom jag sitter på golvet och stirrar in i standby-dioden på teven "nej den var inte avstängd på knappen" efter en stund kunde jag orientera mig och hitta lysknappen.

När jag förvissat mig om att situationen var under kontroll plockade jag ur vaddet ur örat och la mig till sängs. när jag vaknade nästa morgon var klockan 11.20, enligt klockaradion vill säga. Mobilen visade 06.15 men klockradion skvallrade om att någon varit där och fingrat under natten. Sånt här ska man egentligen ta med sig i graven men det är ju lite för roligt för att inte berätta.

Har nu börjat hacka fram resterande ved som jag inte hann klyva ifjol när jag höll på som mest, och det var inte lite vill jag lova. varenda gång jag ställer mig vif klyven tänker jag "aldrig igen", men när vintern väl är kommer är det en fröjd att kunna skruva utan att behöva hacka tänder ute i garaget och behöva tänka på elräkningen. Jag skall försöka ta tag i vedanlägningen i sommar och utöka systemet och skicka värmen "när jag liks eldar" in i huset, för att minska på elräkningen även där. Februarifakturan var ingen fröjd då vi låg på nåt j*vla straffavtal hos EON och betalade skjortan och femti per kilowatt. Som denvärmepumpsförespråkare jag är borde man ju företrädelsevis göra slag i saken och gräva en jordvärmeslinga nere på Johans, men för stunden känns det som att det får vänta en stund, då är detta en bättre lösning, rent ekonomiskt vill säga. Arbetsmässigt är det en misär som saknar motstycke eftersom jag då har åtskilliga timmar att tillbringa framför vedbacken.
I morgon ska jag iallafall ner till LRF för att höra hur min deklaration ser ut för året, för att citera Johan när han ska på besiktningen " det känns som ett jävla AIDS-test!", och lite så är det måste jag erkänna. Känner mig fullständigt nois på detta. Hur som haver så blir det nog bra.  Nu ska jag återgå till att psyka Ingalill när hon kollar på Grey's Anatomy. =)

En ganska rolig sak som hände häromdagen var att det ringde en kille vid namn Klas som verkade känna mig väldigt väl eftersom han talade om väder och vind och allt där emellan. Han lär som om han satt på andra sidan atlanten eftersom det uppstod en så'ndär jobbig fördröjning som dom brukar kunna få på nyheterne ibland så att alla pratar i munnen på varandra. Det visade sig ganska snabbt att Klas nu inte var en kär gammal bekant till mig utan jobbade för Telia. Han undrade varför vi inte aktiverat den digital-tv som vi beställt och haft nu i över en månad. Kommentarer från min sida känndes tämligen överflödiga eftersom dom inte verkar ha koll på absolut nå'nting på det där företaget så varför i f*n skulle dom se att jag fått igång skiten för flera måndaer se'n? jag kanske skulle nekat och sluppit och betala... hmm..
Förresten! i förra veckan dök äntligen sista paketet upp, nu var det telefonboxen som var på g, och tro det eller ej så skickade dom också med en router, "som jag redan inhandlat eftersom jag sa att jag inte ville hyra av dom", så jag fick tro det eller ej ringa Telia för att begära en retursedel. Så det kan gå..
För att återknyta till Klas klättermus så ville han givetvis att vi skulle ändra vårt kanalutbud, "trots att vi enligt honom inte använde det" till något som var mycket bättre såklart. Det innebar att  fyra av dom kanaler vi tittar mest på skulle försvinna i utbudet, och tre "nya" skulle tilkomma som ví lustigt nog hade när vi körde viasat. I principen skulle vi byta ut alla bra kanaler, history, geographic, etc. mot viasat explorer, viasat history, etc som vi redan bytt bort, detta inklusive en väldig massa hyrfilmer som råttmannen inte kunde ge exempel på. Allt detta skule naturligtvis vara gratis i ett halvår och vi skulle spara ofantliga summor pengar, det enda som skulle ske var att det blir cirka 80 kr dyrare i månaden..
Kan ju säga att det inte känndes så jävla aktuellt att byta något man tycker är bra mot nåt sämre och sedan betala mer. Se'n förklarade jag för honom att nu när jag en gång har fått detta att fungera så ska det till ett smärre kärnvapenkrig innan jag ens stänger av digitalboxen och än mindre ändrar kanalutbudet en vecka innan hockey-vm.
Så de så!

Nu var det ett tag sedan jag präntade något av värde i detta forum. Kan meddela att jag just nu sitter och försöker komma igång att skriva ett brev till DHL där jag kräver ekonomisk ersättning för utebliven arbetsinkomst.
Det var nämligen så att i förra veckan skulle jag åka ner till moster Lena för att laga återvinningsaggregatet till ventilationen, jag hade ett par dagar tidigare fått veta via en fånig avi att mina varor fanns på DHL i Birsta och att jag skulle snarast höra av mig när var och hur jag ville ha varorna levererade. Sagt och gjort ringde jag och förtäljde att jag skall ändå utföra arbetet i sundsvall så någon utkörning blir det inte tal om. Superbra tyckte DHL och skrev ner i sin pärm att jag skulle minsann hämta reservdelen för egen maskin.
Jag tog därför onsdagen förra veckan som en lämplig dag att utföra denna gärning.
Nu vet ju alla vid det här laget vad som kommer hända, och ja... När jag klampar in på DHL så ligger helt plötsligt paketet utkört hemma på gruvberget, cirka 20 minuter efter att jag åkt.
Nu ska ni inte tro att jag förvånades av det inträffande, ty jag är tämligen ganska van dessa mindre motgångar. Nu tänkte jag att jag iallafall skulle lyckas klämma ur dem några kronor i resersättning eftersom jag ringt och sagt att jag INTE ville ha utkörning. vem tror jag lyckas?? jag hyser låga förhoppningar inom detta ärende ska ni veta...
Annars så var vi som ni vet "ni som följer Ingalills blogg" på Runeåberg i fredags och åkte premiär-final-tur på skotern för i år. Började dagen att leta rätt på skotern. inne på "lon", vända på fanskapet för hand eftersom förra gången vi använde backen resulterade detta i tre timmars skruvning p.g.a en bult som slogs lös i växellådan. Dra igång "tre drag, tacka vet jag EFI", köra ner till garaget, byta olja i växelhuset, fylla tvåtaktsolja, soppa, kolla boggien etc. Vid det här laget var inte Ingalill glad på mig eftersom hon stått i full skotermundering se'n klockan halv nio. Nu var klockan kvart i tio. För att transportera skotern krävs nå'n form av släpvagn, vi har en släpvagn. den är inte besiktad på snart tre år, men är i fullgott skick sånär på att bottenplyfan är nästintill obefintlig och att den har ett sommar och ett vinterhjul.
Jag lyckades iallafall tugga mig genom snö'n med s4:an och haka på morfars rödbruna släpvagn, konstaterar att punkteringen på ett av hjulen är ett faktum som alltid när den skall brukas. Av någon outgrundlig anledning så verkar dom andra hjulen självläka eftersom det alltid finns ett som är helt?
När jag som bäst står på går'n mitt i mina olagligheter med vagnen i luften i däckbytet i action så rullar såklart länsman förbi. En högst två ggr om året så hälsar dom på och jääävlar va jag tyckte dom körde sakta förbi mitt spektakel där på garageuppfarten. Tilläggas bör att jag är sanslöst rädd för polisen, skulle nästan kalla det för fobi, jag tittar alltid runt omkring mig och undrar vad jag sysslar med för olagligheter, denna dagen visste jag mycket väl vad jag gjorde mig skyldig till. olovlig körning, samt felaktiga däck, inget skattekvitto, felaktig placering på nummerplåten på skotern etc. Skulle säkert resultera i livstid. När dom åkte förbi andra gången efter att dom vänt borta i byn så tog vi tillfället i akt och åkte. Skulle det vara så att dom lyckas hitta mig på vägen till Runeåberg en långfredag så förtjänar dom fan att få ta mig.
Nu gick det ju bra och vi kom även hem i säkerhet, men det börjar bli läge att boka besiktningstid snart....

Jag tycker inte om svamp. Svamp uppkommer efter att ett förmål blivit dåligt och är otjänligt. Hur man sedan vill blanda denna produkt i maträtter övergår mitt förstånd. Jag är heller inget fan av räkor, jag har dock på senaste tid börjat förtära dessa vid högtidliga tillfällen. Idag när hungern föll på och jag var ensam för kvällen tänkte jag sponsra terassen i långsele genom att inhandla en pizza. Min stående favorit är en kebabpizza med färska grönsaker. Den är nummer sjutton på menyn och har ett namn som jag inte kan uttala, därför använde jag mig av siffror för att förmedla min önskan till pizzerianen i telefonen. Efter 25 minuter "10-terassenminuter" var den klar. Väl hemma såg jag fram emot en god stund av svullande framför teven. Än en gång blev överaskningen total när jag fått en skapelse av ost, skinka, paprika, lök, RÄKOR, CHAMPINJONER.....
Paranoid som jag är så tror jag att Ingalill tycker jag börjar bli fet och har ringt grabbarna nere på terassen och sett till att jag får "fel" pizza när jag beställer för att minska min pizzakonsumtion =). Kan iallafall meddela bloggläsarna om att jag ligger stadigt på mina 67 kilo som jag legat på sedan 2005, trots detta tyckte mamma att jag blivit tjock. Jo mamma du sa tjock!
Nu är inte jag den som har komplex för min vikt utan har en buffert på iallafall 10 kilo som jag kan leka med innan jag börjar oroa mig. Jag tillhör ju tack och lov dom lyckligt lottade som kan äta vad som hellst utan att gå upp i vikt, jag trodde det skulle ändras när jag fyllde 25 men jag har än så länge klarat mig ganska bra. Kan tänka mig att jag på trettioårsdagen vaknar upp med en kanonkula på magen...

Appropå ingenting så kan jag berätta att bredbandet från telia kopplas in den 11:e mars.
tack för det Matz på stjärna fyrkant..

I höstas började jag lämna blod, idag lämnade jag för andra gången. Det kan inte finnas någon i blodcentralens register som har fler ursäkter eller bortglömda tappningar, eller heter det givningar? Hur som helst så har det varit otroligt svårt att få tiderna att klaffa, jag har som inte kunnat bestämma vart jag skall vara och jobba tre veckor framåt då rätt vad det är så ligger man nere i nå'n pumpgrop 8 meter ner i marken när dom ringer och frågar vart man är. Allt verkar tydligen vara glömt och förlåtet idag när jag väl ramlade in med hjärtat i halsgropen, för er som missade det så var det -30.7 i morse på berget och batteriet i caddyn verkar inte vilja göra mycket väsen av sig då, endast ett litet väs, se'n slocknar allt. Så fram med starthjälpen, igång med bilen, upp till johan, säga hej till tusse, springa ner i källarn och hämta ett batteri, leta rätt på startkablar, snubbla över tusse på vägen uppför trappen, iväg som ett skott, men jag hann iallfall.
Dessvärre kändes det som om dom tappade hela märgen ur mig idag då jag vid tolvtiden blev liggandes som en tarm på soffan. Situationen förbättrades inte av att jag likt en ambulans fick rycka ut på en vattenskada samt en frysning. båda objekten innefattade krypande under hus, pulsande i snö, klätrande nerför stegar etc. Kom iallafall hem halv fyra efter att mer eller mindre gett upp frysningen för dagen, huset hade stått tomt i flera dagar och förmodligen så var det en 10 meter lång isbit i min väg för att nå den flytande vätskan ute i brunnen, det hade nog gått bra om inte hålet i galvledningen var likt ett knappnålshuvud och nere, under, bortanför och innanför där jag själv var.. Vi bestämmde att eftersom ingen bor i huset för stunden så skulle vi försöka en dag då kvicksilvret syntes på temometern. Nu ska vi i Beatween ha bandmöte, vi fick en spelning som skall gå av stapeln i slutet av februari, nu fick magnus ett sms igår där det tydligen föreligger önskemål om att vi INTE skall spela Gyllene Tider. Detta var kanske inte så lyckat eftersom i stort sett dom flesta av våra upp-tempolåtar består av sådana av Gessle komponerade alster. Beställaren visste mycket väl att vi gärna framför dessa kompositioner vid väl valda tillfällen såsom exempelvis spelningar så varför höra av sig två veckor innan speldatum känns väl inte sådär jättekul. Att byta ut en tredjedels reportoar på två veckor och få det att låt för nå'nting tror jag inte vi hinner med då vi tro det eller ej har riktiga jobb på dagarna. Vi får se vad bandmötet utmynnar i, personligen tror jag att dom fått tag i ett billigare band och såg det som sin chans att bli av med oss, för min del känns det som om det kvittar eftersom jag inte vill stå och spela för folk som inte vill höra. Men å andra sidan får dom ju fan skylla sig själva, man lejer ju fan inte en elektriker för att snickra. det är ungefär som att Arnold Schwarzenegger skulle försöka bli guvernör, det bara går ju inte.....

Svaret är moder jord. Veden sjunker ner i dyn. Jag måste bygga en vedbod, så fort jag har gjort klart alla jobb jag har inbokade, efter jag har lackat caddyn, lagat peven, gipsat garagetaket, bytt garageport, grävt om vatten och avlopp till Johans hus och lillstugan, rostlagat mammas bil, fått mina egna bilar genom bestiktningen, bytt handtag på skåpluckorna i köket, osv osv.
2003 byggde tog jag beslutet att bygga ut min mammas garage här hemma på berget, ide'n var att jag skulle ha någon form av värme i garaget eftersom det från början redan var varmbonat, det visade sig bli en gjutjärnspanna av 1970 års modell som tidigare stått i sögår'n i kvitsle, funkar perfekt. Men såklart inte utan vissa problem.
För bra precis två år sedan köpte jag och Johan en billyft eftersom vi var vääääldigt less på att ligga på golver och skruva, och nu när vi hade värme hade vi ju som blivit bortskämda. Vi kunde inte gärna vänta utan i mellandagarna 2006 drog vi iväg och köpte en billyft i ö-vik, det var ungefär lika kallt som det är nu. Efter nogranna mätningar hade vi konstaterat att takhöjden var alldeles för låg, det var glocalnetvarning om man säger så. Lösningen löd som följer. Pappa hade nämligen när han gjorde garaget byggt på takstolar av mindre modell för att få dom att passa till det nuvarande garaget, om vi gjorde ett burspråk där lyften skulle stå upp till den övre takstolen så skulle vi erhålla en höjd på 3.5 meter, vilket var en fullgod höjd för att kunna hissa upp en berlingo max, detta hade jag räknat ut och ritat upp i autocad och jag måste säga att det såg bra ut på papperet, men efter ett par år i rörbranschen så har jag lärt mig att det som ser bra ut på papper inte nödvändigtvis behöver vara så bra i verkligheten. Som dom handligens pojkar vi är så lät vi ingen tid gå till spillo. Vi rev ner taket på garaget i nästan 30 gradig kyla utan en tanke på att man kanske behövde någon form av byggmaterial för att kunna utföra denna uppgift. Det var ju ändå lördag i mellandagarna och alla "stora byggmarknader" i sollefteå hade typ stängt. Och att bygga något med större yta än ursprunget med samma material torde vara omöjligt, men vi lyckades på nåt för mig än idag obegripligt sätt få ihop det. Det såg ingalunda bra ut men funktionen var näst intill tillfredställande. Problemet som återstod och fortfarande återstår är att isoleringen på vinden är efter detta ingrepp inte vad den var, det fattas nå'n kvadratmeter här och där, och på utbyggnaden fattas nästan allt. Allt detta har den effekten att när jag eldar, så eldar jag inte bara för kråkorna, jag är ganska övertygad om att jag höjer medeltempraturen på gruvberget med 2 grader. Nästa följdproblem är att vedåtgången är tämligen hård nu under dessa kalla månader. Själva vedhanteringen är också bland det absolut tråkigaste jag vet, därför kommer veden inte så mycket längre än den halvmeter som är ner till marken. Hela kalaset slutar ofta med att jag slänger en pressenning över h*lvetet och inbillar mig själv att det kommer funka perfa. Men nu är det ju så att här i sverige har vi ibland snö på vintern, och i år har vi haft mer snö än på minst tio år. Att förflytta detta gröna jävuls-påfund brukar gå ganska bra medans vedhögen är stor och snö'n inte ligger så tung. När man senare eldat upp ett antal kubik och vedhögen inte lika ståtligt gör sig påminnd och snö'n ligger vit på taken så kan situationen bli lite jobbigare, pröva att lossa en pressenning på 7.6x12 meter som ligger under 70 cm snö och fastfrusen i marken. Efter frenetiskt spettande och stånkade så har jag fått en öppning på cirka 1 gånger 1 meter där jag liksom kryper in och kastar fram veden, så om ingen hört av mig på ett par timmar så vet ni vart ni skall leta, då ligger jag förmodligen under en lavin av blandved..
Därför måste jag bygga en vedbod.

Jag hade en svag förhoppning om att jag skulle kunna ta mig an min andra ögonsten i vår, min fina 240 turbo, som jag vårdat ömt se'n den kom mig i besittning för cirka sex år sedan. Jag hade länge letat en "drömbil" i form av ovanstående modell men redan för sex-sju år sedan var dessa otroligt svåra att hitta till lämpligt pris. Det tedde sig iallafall så att jag hittade en i Gävle som ägdes av en före detta granne som emigrerat till sydligare breddgrader.
Helt osedd köpte jag den över telefon och åkte ner med min vapendragare Ford "Niklas P- nuvarande bilförsäljare..." för att hämta vraket. Ja, ett vrak var det allt. Enligt vad vägverket kunde förtälja så fanns det ett antal lyckliga ägare innan mig, det verkade helt sonika som att alla artonåringar i gävle med omnejd hade någon gång haft bilen i sin ägo, den var lite modifierad, det vill säga det fanns nästan inget golv i den, inga bakskärmar, inga motorkuddar, en växellåda med nästan obefintligt lager på utgående axel, det gjorde dock ingeting eftersom det nästan inte fanns nåt avgassystem så man hörde inte eländet. Trots dessa fakta var köpet inte mindre intressant för mig, jag fick ju med extragrejor i form av en intercooler som "läker litegrand", en växellåda som "är bättre än den som sitter i bilen" för att nämna några saker, det var ju för fan en turbo i den! För er som inte vet så är en turbo i en volvo 240 ungefär som en packåsna på steroider, retar man den lite grand blir den jävligt elak, effekten blir efter en gastryckning att först händer ingenting, ingenting, ingenting, och se'n kommer allt! Fantastiskt kul och med oväntad effekt..
Iallafall så fick den efter en felfri färd hem på Gruvberget gå en vecka innan jag ställde av den för att totalt plocka ner den, demonteringen gick snabbt. se'n tog orken slut och blev den ståendes nästan ända tills februari nå'n gång om jag inte minns fel. Då fick den nytt golv, nya skärmar, dörrar, sparklådor, skärmkanter osv, dagen då Sara gick ut nian körde jag in den i lackboxen. så nå'n gång i slutet på juni så fick jag för första gången köra den genom besiktningen. Se'n gick det några år och jag gjorde lite åt den pö om pö varje vår, men nu senaste åren har det alltid dykt upp andra objekt som tagit min dyrbara fritid. Det har varit saabar som har skurit, sabbar som behövt lackas, duetter som ska renoveras och nu i år har det dykt upp en ny hyresgäst i garaget. En PV...
Den tillhör en släkting till en släkting som tillbringat stor del av sin ungdom åkandes i detta fordon. Ingen förstod bättre än jag hur mycket en "gammbil" kan betyda så jag lovade vid ett svagt ögonblick förmodligen under inflytande av diverse dryckjom att jag skulle fixa den åt honom. Nu har detta inte vållat några problem eftersom det funnits gott om tid att skjuta på projektet, men jag vet och känner att dagen kommer närmare då jag måste ta tag i objektet.
Jag tycker ju förvisso att det är riktigt roligt att hålla på bara man har tagit sig igenom det värsta, det vill säga rostlagningen. Jag får helt enkelt förlita mig på att min jämnlike i garaget "Johan" än en gång har tid och lust att ge sin bror en hjälpande hand eller sju.
Så min planering om att få göra den sista putsen på min egen ögonsten, det vill säga plocka ur motorn, måla motorrummet och fixa till inredningen får vänta tills nästa år, om inte ett under sker vill säga. Känner jag mig själv rätt så är detta under föga troligt.
I övrigt så rullar dagarna på som bara den. Jag har dock börjat fått en handledsperiod igen. Jag får nämligen väldigt ont i min högra handled ett par gånger om året, är tydligen nå'n jävla slemsäck som letat sig in precis i leden och iriterar jag den så irriterar den mig än värre, jag hadde detta problem på båda handlederna tills för ett och ett halvt år sedan då jag bröt den vänstra. se'n dess har den funkat helt klockrent. Den metoden känns kanske inte så aktuellt i nuläget då jag själv måste betala min egen lön. Så jag får nöja mig med spikmattor, grönt te och en jävla massa omega 3.
I övrigt kan jag meddela att jag och mitt försäkringsbolag inte är riktigt överens. Jag har två gånger det senaste halvåret fått utbetalningar från försäkringsbolaget eftersom min bil är avställd, trots att den enligt vägverket är påställd. Vi alla vet hur roligt sådana historier kan bli när dom där gamarna som jag inte kommer ihåg namnet på tar 50 spänn om dagen för att man har bilen påställd men inte försäkrad. jag ger mig fan på att telia har ett finger med i spelet här också..
Inget nytt på den fronten för övrigt, men det lutar åt att Johan få skaffa bredband för ahn kan tydligen ha 12ggr värre hastighet än vi som bor 30 meter bort.
Tack för det..